Friheten på havet – att bara vara. Ingen stress, inga telefoner, inget som stör.
Det är äkta livskvalitet. Tillsätt spänningen när rullen plötsligt skriker – en fisk har nappat.
Nu börjar kampen mellan dig och fisken, med tiden, kroken och linan som avgörande faktorer för om fisken kan landas. Är den godkänd för att behållas, eller måste den släppas tillbaka?
Om fisken ska återutsättas är det viktigt att den inte är utmattad efter den långa kampen.
När kvällen faller söker du en skyddad vik – ingen vill vakna mitt i natten av att båten slår mot klippor. På morgonen tar du ett uppfriskande dopp i havet och vaknar till liv.
Du släpper förtöjningen i land och drar upp ankaret, redo för ännu en underbar dag på sjön eller havet.
Ny dag, nya möjligheter. Ska jag prova en ny plast, löja eller plåt?
Jag studerar sjökortet, vindriktning och väderprognos – viktiga förutsättningar för att lyckas.
Beslut tas på en plats som gett många fiskar denna årstid.
Jag sätter in en WP och låter autopiloten styra båten dit.
Under tiden kokas ägg och kaffe, dags för frukost.
Ut på däck för att tackla om med de beten jag tror på för denna dag och plats.
Märkligt, de flesta sitter redan där. Nja, inte så märkligt – efter många års nötande vet man vilka favoriterna är, några byts ut.
En timma senare är jag framme. Nu ska alla 10 beten ut, jag har mitt system för detta.
Först paravanerna, 10 m fluorocarbon-tafs, bakom knuten sätts en bly10-15 g , släpper 30-50 m beroende på sjön. Är det platt vatten släpper jag 50 m, går det vågor släpper jag 30 m.
Sedan släpper jag ut 50 m till så första paravanen hamnar 50 m ut från båten.
Sedan upprepas detta på 3-4 spön. Närmast båten lite mera bly för att få betet lite djupare.
Sist sätter jag djupriggsbetena, i kallt vatten 6-12 m på Vänern, på sommaren 15-17 m ner.
På Vättern åker betena ner på 25-35 m djup. Lika på Östersjön.
Thight Lines
Mikael Risberg