Om Mikaels fiske

Från hobby till passion: en livstid av fiskeäventyr

Friheten på havet – att bara vara. Ingen stress, inga telefoner, inget som stör. Det är äkta livskvalitet. Tillsätt spänningen när rullen plötsligt skriker – en fisk har nappat. Nu börjar kampen mellan dig och fisken, med tiden, kroken och linan som avgörande faktorer för om fisken kan landas. Är den godkänd för att behållas, eller måste den släppas tillbaka? Om fisken ska återutsättas är det viktigt att den inte är utmattad efter den långa kampen.

När kvällen faller söker du en skyddad vik – ingen vill vakna mitt i natten av att båten slår mot klippor. På morgonen tar du ett uppfriskande dopp i havet och vaknar till liv. Du släpper förtöjningen i land och drar upp ankaret, redo för ännu en underbar dag på sjön eller havet.

Så lägger jag upp en fiskedag

Ny dag, nya möjligheter. Ska jag prova en ny plast, löja eller plåt? Jag studerar sjökortet, vindriktning och väderprognos – viktiga förutsättningar för att lyckas. Beslut tas på en plats som gett många fiskar denna årstid. Jag sätter in en WP och låter autopiloten styra båten dit. Under tiden kokas ägg och kaffe, dags för frukost.

Ut på däck för att tackla om med de beten jag tror på för denna dag och plats. Märkligt, de flesta sitter redan där. Nja, inte så märkligt – efter många års nötande vet man vilka favoriterna är, några byts ut.

En timma senare är jag framme. Nu ska alla 10 beten ut, jag har mitt system för detta. Först paravanerna, 10 m fluorocarbon-tafs, bakom knuten sätts ett bly på 10–15 g, släpper 30–50 m beroende på sjön. Är det platt vatten släpper jag 50 m, går det vågor släpper jag 30 m. Sedan släpper jag ut 50 m till så första paravanen hamnar 50 m ut från båten. Sedan upprepas detta på 3–4 spön. Närmast båten lite mera bly för att få betet lite djupare. Sist sätter jag djupriggsbetena, i kallt vatten 6–12 m på Vänern, på sommaren 15–17 m ner. På Vättern åker betena ner på 25–35 m djup. Lika på Östersjön.

Tight lines — Mikael Risberg

Singö, 3 juni 2016

I Uppsala får vi punktering. Vi har fått med ett reservhjul, men ingen domkraft. Vi hittar några större stenar som vi kör upp den trasiga fälgen på. När vi är tillräckligt högt upp lägger vi stenar under trailerramen och sparkar bort stenen under fälgen. Nu har vi fälgen i rätt höjd. Bort med det trasiga hjulet och dit med reservhjulet. Färden fortsätter till Singö.

En kväll på Lonnen

Här har jag mina båtar hemma vid min brygga.

Mina trollingbåtar genom åren

Första trollingbåten var en Finnsport 540 HT med en Honda 50 hk. Den ersattes av en Olympic 580C med Suzuki 140 hk. Nästa båt blev en Doninger 710CC med inombordare. Nu har jag min drömbåt, en Beneteau Antares 650 HB med Suzuki 140. Dessutom har jag en mindre styrpulpetbåt, Ryds 485 DL med en Suzuki 50 hk.

ABU, Lowrance och Team ABU-Trolling

Jag sålde fiskeredskap under 1980- och 90-talet, och det var då mitt intresse för ABU:s historia och deras klassiska fiskerullar väcktes på allvar. Under årens lopp byggde jag upp en större samling ABU-rullar, som jag så småningom sålde till Lennart Borgström, dåvarande ägare av ABU. När jag senare började med trollingfiske var det Lennart som hjälpte mig med utrustningen. Under några år tävlade jag också i trolling under namnet Team ABU-Trolling – en tid jag minns med värme och stolthet.

Under 1980- och 90-talet tävlade jag flitigt i pimpelfiske och började tillverka egna limkrokar och andra fiskeredskap. På tävlingar sålde jag mina limkrokar, vilket blev starten på något större. År 1985 registrerade jag mitt företag Bergslagens Fiske. Min far, som drev ett tryckeri, hjälpte mig trycka upp en egen postorderkatalog – ett viktigt steg för att nå ut till fler kunder. Genom åren växte flera fina samarbeten fram, bland annat med LEF Sport & Marinprodukter, där jag köpte Bomber- och SwimWizz-wobblers av Leif Engström. LEF var vid den tiden även svensk agent för Lowrance – ett märke som kom att revolutionera sportfisket.

Läs mer om samlandet och forskningen på Om Mikael.